Öken

Vandring
genom ett
uttorkat landskap

Dina hägringar
Mina landmärken

På klippan
blottar sig Ökenräven
skriande

Berberflickans
rytm
kastar skuggor
bortom skenet
från wadins brand

Sanden
piskar smärta
i mina ögon
Döljer dina spår
min reträtt

Hägringen återstår
Bränner mitt inre ögas kompass

Riddaren Källners springare

APERIO är ett latinskt ord med betydelsen att öppna, upptäcka, blotta.
Den som tittar in här hoppas jag kunna upptäcka något av intresse.

Fascinerad av åsynen av den tydliga, enkla och, inte minst, vackra instrumentpanelen i en gammal traktor piggnar även mina andra sinnen till.
Dieselröken bildar tjocka blyertsgrå, väldoftande cirrusmoln när jag vrider om startnyckeln.
Den trecylindriga Perkins-motorn har en starkt rytmisk och långsam tomgång.
Gammal ingrodd olja och smuts som ackumulerats genom årens äventyr avger rent episka dunster i takt med att motorn blir varm. Den runda arbetslampan fäst i störtbågen sprider ett varmt ljus bakåt.

Man är inte äldre än man känner sig.
Man är kanske inte heller yngre än man känner sig?
Jag är yngre än traktorn.

Källner vederfares Spontanitet

I Aneby finns en återvinningsstation med tillhörande butik.
Där hittades en lampa, i mitt tycke, värd att införskaffas. Dock stod ingen av personalen att finna i själva butiken, varför jag tog mig vidare till personalrummet där alla samlats för en gemensam måltidsstund. När jag uppenbarade mig i dörröppning utbrast en kvinna bland de församlade, högt och ljudligt "Det var en snygg karl !"
Vilket härligt infall, att ge verbalt utlopp för en omedelbar impuls; av en typ som så ofta filtreras bort efter någon sekunds eftertänksamhet. Jag tror inte det är så lyckat att alltid säga direkt vad som faller en in. Men glimtar av spontan glädje och godhet är för mig ett måste.

Överbryggaren

Chevalereska kvickheter

med fruktig Eftersmak

Nebbiolo


Spottar i graciösa bågar bördor

från Tullbron

Vinner Tre Önskningar


Vilse i kvarteren

Ånga över Stigen

Hemma i våra egna Boningar


Liljevita skjortan fäster

mot skulpterade Ryggen

Kroppen doftar 

Rikligare

Allting har en början ?

Jag tänker på dansken Per Hiul.
Han tjänstgjorde som mekaniker vid Kastrup under andra världskriget. Genom sitt arbete med översyn av tyska flygplan hade han någorlunda lärt sig diverse instrument och funktioner på planen, gagneliga för att kunna hantera dem i luften.
Den 6: e juli 1944 måste han ha sett sitt tillfälle och knyckte helt enkelt en tysk maskin - Heinkel He 111 - med avsikt att undfly det ockuperade Danmark, och satte kurs mot det neutrala Sverige. Starten och luftfärden ut över Öresund gick faktiskt helt enligt hans förhoppningar. Han kanske däremot inte tänkte på det faktum att svenskt luftvärn försvarade gränserna mot främmande flygplan, som inte tydligt visade fredliga avsikter, medelst eldgivning. Hans nyss erövrade plan blev alltså träffat av luftvärnseld och manöverodugligt när han kommit in i svenskt luftrum. Per sökte skydd genom att krypa in längst bak i flygkroppen. Några ögonblick senare kraschade planet på marken, vid Viken utanför Helsingborg. Ur vrakspillrorna kröp en mer eller mindre oskadd dansk ut!

Dumdristigt, modigt, chansartat, desperat, överlagt, intuitivt?
Kanske beundrar jag Pers handlingskraft. Han griper tillfället till synes innan alla eventuellt uppkommande problem, och därtill lösningar, tagit form i hans föreställningar.
En magnifik sorti från det gamla - och en anmärkningsvärd entré till det nya.
Riktigt så dramatiskt startar inte denna blogg, och jag vet inte ännu hur länge den fortsätter.